Spångossen Per Norén
"Jag skapar bara det jag har förmågan att kunna känna"
Det finns många som drömmer om den: förmågan att uttrycka sig genom hantverk, konst eller slöjd. Per Norén är en av dem som hittat uttrycket, formen och glädjen. I en gammal skola i Raman, Hälsingland, bor Per – som fann sitt syfte i slöjden och träet. Under artistnamnet Spångossen förtrollar han tusentals människor med vackra bilder på minutiöst detaljerade, karvsnittade, verk i trä. En del kanske avundas förmågan att skapa, men det meningsfulla för Per är att göra slöjden till något för alla. Vi möter honom under en slöjdkurs utanför Yxmuseet i Gränsfors.
YXAN OCH SLÖJDEN
Sju huggkubbar, en färsk bit björkbit vilar på varje. Kursdeltagarna står redo med yxa och kreativitet. Varsin sked ska bli till.
Tryggt och handfast använder Per yxan för att ta av material från ämnet: först ges djup där skedens blad och skaft ska mötas. Sen börjar utformandet av skedens konturer och form. Mycket trä ska tas av innan någon ens får titta åt en kniv.
Vilken roll spelar yxan i din slöjd?
– Täljandet som helhet är ju en väg som man repeterar och vandrar om och om igen. Det går från någonting fysiskt när du först tar ämnet till något riktigt finmotoriskt när du närmar dig slutet. Yxan ger liksom varje gång en stark upplevelse. Den har kapacitet att vara en ingång, att slå upp porten mot hela täljandet, säger Per.
Han menar att varje verktyg har sin plats inom slöjden. Åtminstone en såg, en yxa och en kniv.
– Det handlar om att ge sig själv en bra upplevelse, det kan få vara lite bekvämt. Tälj inte där du kan yxa, yxa inte där du kan klyva, klyv inte där du kan såga.
Och vad söker du i yxan?
– En bra skaftergonomi som är ordentligt utarbetad och utprövad så att man orkar hålla på, en bra balans mellan huvud och skaft. Storlek och vikt på yxhuvudet och eggens vinkel, att allt hänger ihop. En bra yxa tänker man inte på. En riktigt bra yxa blir man lycklig av.
Kursen fortgår. Efter en stund börjar björkbitarna anta formen av en sked. Det är det viktigaste menar Per. Grundformen ska finnas där, men inget ska överarbetas med yxan. Kanter behöver inte rundas av, flisor kan få finnas kvar. Finliret görs senare med kniven.
Tre typer av motion
Det är lätt att tro att Per aldrig gjort något annat än att slöjda. Sanningen är en annan. Den mest intensiva kärleken till yxan, kniven och träet kom först år 2017 efter en tuff period av sjukdomar. Upptäckten av ett gammalt finsnickeri på övervåningen i föräldrahemmet blev katalysatorn till en ny livsstil. Skapandet hamnade i centrum och täljandet blev Pers ankare.
– Om det är något som är allmängiltigt… Det finns många läxor och tankar i de upplevelser jag gått igenom. Men det är aldrig för sent för en vändning. Ju närmre man är sitt inre och naturen desto större är sannolikheten att läka sig ur en sjukdom eller en tuff period. Täljandet är som tre typer av motion som sker samtidigt. Det fysiska säger sig självt. Det intellektuella är att förstå form, ergonomi och fibrernas riktning. Det själsliga är konsten.
– Det är lätt att få en viss bild i huvudet när man tänker på meditation och att hitta sig själv, typ att man är någonstans i Sydamerika på ett Ayahuasca-läger. För mig handlar det bara att hitta harmoni i det som finns runt om mig.
Det är Pers täljande som syns på Instagram, i tidningar och på TV. Vad många inte vet är att han haft en karriär som uppfinnare. Där och då var det mest hjärnan som fick sin motion.
– Livet för mig består av två parallella spår. Och kan liknas vid två ben som jag färdas framåt på. En period fokuserade jag flitigt på tekniska lösningar, att begripa och förstå. Att skapa praktiska och funktionella ting. Det gav en typ av belöning att arbeta med det. På ett vis blev det samtidigt en snedbelastning för mig. Jag behövde engagera själen för att kroppen skulle dra jämnt. Täljandet är ju en smygigt teknisk innovation men det själsliga tar större plats.
Så uppfinnadet är lagt åt sidan?
Jag har faktiskt börjat lite igen. Genom att jag täljer nu kan jag närma mig uppfinnandet med större kraft. Jag sysslar med en oerhört fiffig uppfinning som gör att man kan byta däck på bilen utan särskilt stor ansträngning.
MUSIKEN
Spån och flisor ramlar mot marken. Kursdeltagarna arbetar vidare. Några med yxa, nu även några med kniv. Gemensamt har de fokus, en djup koncentration för att hitta skedens ergonomi. Tystnaden bryts plötsligt när Per tar fram dragspelet. Försommardagen i Gränsfors blir till en musikalisk idyll.
Vad betyder musiken?
– Den är en ytterligare dimension på samma spektrum som slöjden. Jag vilar mitt fokus på olika delar av nervsystemet, kan man säga. Om det skulle finnas ett spann mellan uppfinningar och musik så ligger kanske slöjden mitt emellan. Jag rör mig mellan alla delar.
Finns det synergier mellan musiken och sitt täljande?
– Jo, det ligger det mycket sanning i. Jag hittar mer former i musik än att studera omgivningen. Folkmusiken är min bas. Man länkar samman någon slags tonalitet med en känsla i det jag skapar. Sen lyssnar 60-tals country när jag åker bil. Den tar sig an rätt riktiga ämnen. Jag måste bara säga att jag lyssnade på det innan alla andra, skrattar Per.
DET FÅR TA TID
Kursen är avslutad. Sedan tidigare tillverkade skedar, en kåsa och ett par omsorgsfullt detaljerade krympburkar dyker upp ur Pers väska och hamnar på fönsterbrädet i Yxmuseet. Ljuset träffar perfekt och presenterar de karvsnittade ytorna på ett förtrollande vis. Några av alstren är färdiga, andra är påbörjade. Minimala skisser av blyerts syns på kåsans skaft. Det är uppenbart att hantverket får ta sin tid.
– Spannet där jag förmå prestera mitt allra yttersta, det pågår bara under en mycket begränsad tid. Men det är alltid känslan som styr. Jag tänker aldrig att jag ska följa något gyllene snitt eller tänka på vilka vinklar de gamla grekerna använde på sina statyer. Känslan tar tid och jag skapar bara det jag har förmågan att känna.
