Vedklyvning

Vedklyvning 1

Använd en bred, stabil, huggkubb vars höjd är lika med knähöjd. Det är viktigt att huggkubben står på ett stabilt icke fjädrande underlag. Ett fjädrande underlag reducerar kraften vid yxhugget och klyningseffekten minskar. En vedklabb klyvs som regel lättast från toppänden. Placera vedklabben som ska klyvas så långt ifrån dig som möjligt, på bortre delen av huggkubben. Om du missar vedklabben träffar då yxan som regel huggkubben och risken för att träffat marken eller benen minskar.

En vedklabb klyvs som regel lättast från toppänden. Håll långt ut i skaftet, med raka armar, vid det nedåtriktade hugget. Då får du mera kraft och säkrare huggning. Anpassa avståndet, till det som ska klyvas, med fötterna – inte med armarna. Yxskaftet bör om möjligt vara vågrätt vid klyvningsögonblicket.

Ved

Färsk ved innehåller ca 45 procent vatten. Innan veden eldas bör vattenhalten ha kommit ner till ca 25 procent eller mindre, vilket den normalt har efter en sommars torkning. Barken, i synnerhet näver, hindrar veden att torka. Ved som kluvits torkar därför lättare än okluven ved. Det innebär också att kluven ved inte möglar eller ruttnar lika lätt, förutom att den förstås blir mycket bättre att elda med.

Ved

När det gäller våra vanligaste trädslag har ek- och björkved det största energiinnehållet, därefter kommer tall, gran och asp i nämnd ordning. Bästa tiden på året för att fälla lövträd anses vara på vintern. Såga upp stammen i lagom bitar med motorsåg eller bågsåg. Klyv veden snarast. Ju mer den torkar desto segare och svårare att klyva blir den. Det går ganska lätt att klyva även grov tallved om den är nyfälld, medan den efter ett år blir mycket svår att klyva.

Frusen ved är skör och mycket lättkluven. Om vedpinnarna är för smala för att klyvas, skala av lite bark längs med pinnen (randbarka) så torkar den lättare.

Klyvning av stor, kvistig och vresig ved

Vedklyvning 4Eftersträva att lägga hugget genom märgen, då blir det lättare att klyva även kvistig ved. Försök att få hugget rakt igenom kvisten om det finns någon sådan. Stora vedbitar kan klyvas i flera steg.

Vedklyvning 5

Bänd aldrig i sidled med yxan om den fastnat i träet – i värsta fall kan bitar bräckas loss från eggen eller skaftet brytas av. Lossa istället genom pumpande rörelser i skaftets riktning.

Till riktig stora, kvistiga eller vresiga vedkubbar kan man behöva använda kilar. Använd två kilar. Slå fast en kil i ena kanten. Slå ned kilen med en Släggyxa eller slägga så att en spricka uppstår.

Vedklyvning 6Sätt nästa kil längre in och slå tills sprickan vidgar sig. Flytta in den första kilen o.s.v. tills hela klabben spruckit isär. Använd inte en vanlig yxa som kil eller som slägga. Den är inte gjord att hålla för det och kan därför bli stukad. Endast Släggyxan, med dess tyngd och kraftiga släggnacke med fasade kanter, är lämplig att slå med på en vedkil.

Varningstriangel-produkter-vedkilTänk på att det alltid finns en risk med att slå stål mot stål. En stålflisa kan slås loss och skada t.ex. ett öga. Använd skyddsglasögon. Se till att vedkilen och Släggyxans nackkanter alltid hålls fasade.

Torka och förvara ved

Torka och forvara vedVed måste torka ordentligt före användning. Förr sa man “Ved ska klyvas före påsk”, då hinner den ligga på tork under våren och sommaren innan vinterns vedeldning börjar. Om man hinner kan man fälla träden och klyva veden i slutet av året så att veden även får torka under vintern då luftfuktigheten är som lägst.

Barken i synnerhet näver, hindrar ved att torka. Ved som kluvits torkar därför lättare än okluven ved. Torr ved varken möglar eller ruttnar och den är mycket bättre att elda med. Läggs barken uppåt på en kluven bit bildar barken ett lock över veden och den torkar sämre.

Torka och forvara ved 2Ved som läggs i en så kallad vedstapel måste vara huggen eller åtminstone randbarkad för att kunna torka. Detta är speciellt viktig för lövträslag, vilka i allmänhet har tätare bark än barrträslag. Placera vedstapeln på torr och lättdränerad mark, helst på en solig plats. Lägg ett par slanor eller pinnar underst så att veden kommer upp från den fuktiga marken. Se till att det understa lagret ved har barksidan vänd nedåt så minskar risken för att det ruttnar. Stapla vedträna lite glest, med barken nedåt, så torkar de fortare. Förr sa man att musen måste kunna komma igenom.

Om stapeln byggs längs en vägg, lämna en luftspalt mellan vedtraven och väggen. Låt gärna traven luta en aning inåt så riskerar du inte att den rasar när den torkar och “sätter sig”. På toppen av stapeln läggs den kluvna veden så att den lutar utåt och får vatten att rinna från stapeln. Använd “taktegelprincipen”. Ett alternativ är att en bit över stapeln, göra ett snedtak av brädor eller en skiva. Täck inte sidorna. Det måste kunna cirkulera luft genom stapeln och mellan stapeln och snedtaket.

Vedhög-torka-och-förvaraEtt annat exempel på att förvara ved är att bygga en vedstack. Bygg en ring av de stora vedträna. Lägg de mindre eller ojämna bitarna huller om buller i mitten. När stacken börjar bli lagom hög bygger man upp den på mitten och rundar av den till en jämn kulle. Lägg det översta vedlagret som “taktegel” så att regn och snö rinner av i stället för in i stapeln.

Veden som läggs inomhus måste vara garanterat torr, annars kan man råka ut för fukt- och mögelproblem.